| C++-manual | ||
|---|---|---|
| Förutgående | Nästa | |
Detta kapitel redogör för de olika primitiva datatyperna som finns i C++, samt hur variabler skapas och tilldelas.
I C++ finns precis som i de flesta andra programmeringsspråk en mängd olika datatyper. Olika datatyper har olika användingsområden och olika aritmetiska operationer fungerar i viss mån olika beroende på datatyp.
Den enklaste och vanligaste datatypen är normala heltal. Dessa används för diverse beräkningar, iterationer o.s.v. som inte involverar decimaler, endast hela tal. Det finns några olika heltalstyper att välja mellan:
int är grundtypen av heltal. Denna täcker de flesta användningsområden och kan innehålla både positiva och negativa tal. Denna typ är normalt anpassad till datorarkitekturens ordlängd, d.v.s. på en 32-bit system är en int även 32 bit stor. Många 64-bit system har dock en 32-bit int.
long är normalt en datatyp som är större än en int, d.v.s. den kan innehålla större tal. Detta är dock beroende på systemet, men t.ex. flera 64-bit system har en 64-bit stor long. En sådan datatyp räcker för att specificera väldigt stora tal.
short är kortare än en int, ofta endast 16-bit stor. Kan användas då man vet att data som skall finnas i en variabel aldrig är större än att det rymms i ett 16-bit tal.
Man kan i C++ använda olika talbaser för att specificera ett tal. I vissa specialtillämpningar är andra talbaser lämpligare än det normala systemet med 10 som grund. Man kan använda hexadecimala och oktala tal. Den första har basen 16 och den andra har basen 8.
För att specificera ett tal med hexadecimal bas skriver man 0x eller 0X (noll-x) före talet. För att använda oktal bas skriver man endast en 0 (noll) före talet. Vi kommer inte i detta kompendium att använda oss av dessa talbaser.
Med flyttal i C++ avses tal som har både en heltalsdel och en decimaldel. Flyttal är det som mest liknar normala tal i matematisk mening. Det finns även olika typer av flyttal som har olika precision, precis som heltal ovan. De olika typerna är:
float är den normala versionen på flyttal, precis som int för heltal. Denna duger för de flesta tillämningar. Kan innehålla både positiva och negativa heltal. Denna följer vanligen den använda arkitekturens ordstorlek.
double är en flyttalstyp med dubbel precision jämfört med float, därav namnet. Den kan användas där en mängd beräkningar med hög precision behövs.
long double är en ännu längre version av double för ökad precicion.
Tecken representeras i C++ av datatypen char. En char kan innehålla exakt ett tecken. Denna datatyp är egentligen i grund och botten ett heltal som är en byte långt. Tecken representeras m.h.a. koder på 0 till 255, så dessa ryms exakt i en char. Man kan dock göra normal matematisk aritmetik med char, samt jämföra tecken som man jämför heltal. Nyare implementationer innehåller en alternativ och längre definition på tecken, nämligen wchar_t. Denna är ett mycket nytt tillägg, och används inte ännu i så hög grad. Fördelen med denna är att den kan representera ett mycket stort antal olika tecken, så alla språks speciella tecken kan inkodas i samma datatyp. En normal char kan ju samtidigt inte innehålla mera än maximalt 256 skilda tecken.
Även char kan ges den extra definitionen unsigned, varvid dess omfång är 0 till 255, i normala fall är den -127 till 127.
Teckenkonstanter deklareras genom att innesluta ett tecken mellan två ', såsom t.ex. 'a', '9' eller '#'.
I C++ finns en datatyp som heter string som används för att representera teckensträngar. De som programmerat i C tidigare noterar att detta är ny funktionalitet som uppkommit med de nyaste standarderna av C++. Hur strängar hanteras i C diskuteras i Appendix A. Den nya datatypen är mycket välkommen och gör det lättare speciellt för nybörjare att lära sig C++. En string är egentligen mycket mera avancerad än en primitiv datatyp, men vi återkommer till det senare.
En konstant sträng i C++ skrivs innanför citationstecken ("). T.ex. är "Hello world!" en giltig sträng. Strängen "" är en tom sträng. Strängkonstanter kommer att användas extensivt i de flesta av exemplen i fortsättningen för att skriva ut bl.a. informationstext och resultat. Det finns även några speciella strängkonstanter som används för att utföra speciella funktioner. Dessa är "\n" och "\t". Den första används för att skriva ut ett radbyte, medan den andra skriver ut ett tabulatortecken. Tecknet \ måste finnas för ett kompilatorn skall förstå att det inte är frågan om ett normalt n eller t, utan att det är specialtecken. Vi kommer dock inte att använda dessa i våra program, men de flesta program använder dem. Se Kapitel 8 för mera information om vad C++ använder för att byta rad.
En annan datatyp som introducerats med i och med C++ är datatypen bool. Denna är speciell eftersom den har endast två värden som kan användas, nämligen true och false. Denna datatyp har många tillämningar, speciellt då olika uttryck skall jämföras, eller då ett visst läge (t.ex. av/på) skall anges. I C emulerade man tidigare datatypen bool genom att använda en int med värdena 0 eller 1. Många sådana program finns ännu kvar, och endel programmerare föredrar det sättet att representera boolesk funktionalitet. Värdet true representeras där av värdet 1 (eller ibland alla värden som inte är 0) och false av värdet 0. Program blir dock mycket mera läsbara om man använder bool istället för int.
| Förutgående | Hem | Nästa |
| Grundläggande syntax | Deklarera variabler |