C++-manual | ||
---|---|---|
Förutgående | Kapitel 8. Input och output | Nästa |
Som vi redan sett i olika exempel så sköts utskrifter till skärmen i C++ på ett sätt som verkar lite lustigt. Man har använt en variabel eller liknande som heter cout och skickat data till denna m.h.a. <<. cout är faktiskt en global variabel för varje program som har raden
#include <iostream> |
någonstans bland övriga inkluderade filer (se Kapitel 10 för mera information). Denna variabel är programmets stream ut till skärmen. Man brukar prata om att cout är programmets standard output. Egentligen är cout en instans av klassen ostream, vilket kommer att förklarar dess konstiga beteende, men det behandlas senare.
Den enda uppgiften cout har är att skriva ut variabler, konstantet och annan data till den normala ut-strömmen. Som vi kommer att se är cout väldigt bra på det den gör, och möjliggör mycket flexibla konstruktioner. Den allmänna formen för att skriva ut någonting till cout (och följdaktigen skärmen i normala fall) är:
cout << konstant; cout << variabel; cout << variabel1 << variabel2 << ... << variabelN |
Tecknen << används för att "styra" data tillcout, så det som är till höger om << kommer att skrivas ut. Som vi redan tidigare sätt kan man konkatenera flera utskrifter samtidigt, d.v.s. placera flera << efter varandra med variabler eller konstanter emellan. Några exempel på utskrifter:
int Tal; float Tid; string Svar; cout << "Hello world!"; cout << Tal; cout << "Svaret är: " << Svar; cout << "Ping-tiden = " << Tid << " millisekunder"; |
Man kan alltså kombinera ihop olika datatyper vid utskrifter. cout är så flexibel att den kan hantera alla primitiva datatyper (se Kapitel 2) samt även strängar. Dessa kan blandas helt fritt. Man kan även formatera placeringen av de utskrivna variablerna precis som man själv vill. Följande är helt korrekt:
float Tid; cout << "Ping-tiden = " << Tid << " millisekunder"; |
Det finns alltså ingenting som hindrar att utskriftskoden görs läslig och lättförståelig.
Även data skickat till cout kommer att buffras. Ibland kan data som skrivs till cout verka "fastna" i de interna buffrarna och kommer inte ut på skärmen med en gång. I vissa fall kan all utskrift från ett kort program komma först då programmet terminerar, vilket troligtvis inte är vad som avses. Man kan tvinga cout att tömma sina buffrar på två sätt. Det ena och mera använda sättet har vi redan använt i våra exempel. Det fungerar så att man skriver ut en symbol endl (end line) till sist. Denna åstadkommer att radbyte och även en tömning av buffern. Efter en endl kommer nästa utskrift att börja längst till vänster på nästa rad. Exempelvis:
float Tid; string Svar; cout << "Svaret är: " << Svar << endl; cout << "Ping-tiden = " << Tid << " millisekunder" << endl; |
Om ingen endl skrivs ut kommer nästa utskrift att följa direkt där den senaste slutade. I vissa fall kanske man vill tömma buffern men inte byta rad. I så fall kan man skriva ut en flush. Denna tömmer buffern. Att skriva ut en endl betyder att en osynlig flush även skrivs ut följt av ett radbyte.
Det finns en hel del funktioner som kan användas för att formatera den utskrift som cout gör. I normala fall då man skriver ut heltal vill man få den normala representationen i basen 10, men ibland kanske man vill skriva ut ett tal i basen 8 eller 16. Exemplet nedan visar hur detta kan göras:
#include <iostream> int main () { int Tal = 167; // skriv ut normalt cout << Tal << endl; // hexadecimalt cout << hex << Tal << endl; // oktalt cout << oct << Tal << endl; // decimalt igen cout << dec << Tal << endl; } |
Körning av programmet ger utskriften:
% ./Output2 Dec: 167 Hex: a7 Oct: 247 Dec: 167 % |
Här skrivs Tal ut först på normalt sätt, sedan hexadecimalt, därefter oktalt och till sist decimalt igen. Omvandlingen mellan dessa sker via något som kallas manipulatorer. I exemplet används manipulatorerna dec, hex och oct. Dessa kan precis som flush och endl skrivas ut till en ström. De får alla efterföljade heltal av olika typer att skrivas ut med den givna basen, och är i kraft till en ny bas sätts. Ett alternativt sätt att åstadkomma samma effekt är:
#include <iostream> int main () { int Tal = 167; // skriv ut normalt cout << Tal << endl; // hexadecimalt hex ( cout ); cout << Tal << endl; // oktalt oct ( cout ); cout << Tal << endl; // skriv ut normalt igen dec ( cout ); cout << Tal << endl; } |
Här används funktionerna dec(), hex() och oct() för att ändra basen på strömmen cout, som ges som parameter. Båda sätten är ekvivalenta, och vilken man använder är en smakfråga. Det finns även en tredje metod som använder sig av en mekanism som vi inte ännu behandlat, nämligen metoder. Du kan tänka dig metoder som funktioner associerade med en viss variabel, i detta fall cout. Vi använder oss av metoden cout() för att ställa vilken talbas som används. Samma exempel ovan kan då skrivas:
#include <iostream> int main () { int Tal = 167; // skriv ut normalt cout << Tal << endl; // hexadecimalt cout.setf ( ios::hex, ios::basefield ); cout << Tal << endl; // oktalt cout.setf ( ios::oct, ios::basefield ); cout << Tal << endl; // skriv ut normalt igen cout.setf ( ios::dec, ios::basefield ); cout << Tal << endl; } |
De två argument som ges till setf() är först en flagga som anger vilket värde som skall ändras och det andra anger "området", i detta fall ios::basefield, som kontrollerar använd talbas.
Att skriva ut flyttal på skärmen kan vara en aning problematiskt. Man kan vilja justera antalet decimaler som visas, om nollor skall visas eller om man skall använda "vetenskaplig" notation på utskriften o.s.v. C++ erbjuder oss rika möjligheter att justera alla dessa parametrar då vi skriver ut flyttal m.h.a. cout. För att precisera om tal skall skrivas ut i "vetenskaplig" notation, decimalnotation eller blandad notation använder vi igen metoden setf() hos cout. Det hela ser ut som följande:
#include <iostream> int main () { double Tal = 1234567.89; // normal notation cout << Tal << endl; // alltid med decimalkomma cout.setf ( ios::fixed, ios::floatfield ); cout << Tal << endl; // vetenskaplig notation cout.setf ( ios::scientific, ios::floatfield ); cout << Tal << endl; |
Kör vi detta program får vi resultatet:
% Output3 1.23457e+06 1234567.000000 1.234567e+06 1.23457e+06 % |
Man anropar alltså funktionen genom att sätta en punkt (.) mellan cout och setf(). Mera om denna notation i Kapitel 14. Som parameter tar setf() en konstant (jo, det är en konstant, mer om detta i Kapitel 9) som igen säger vilken typ av notation som önskas och en som säger vilket "område" vi ändrar. Alternativen är
ios::fixed skriver alltid ut talen med en decimalpunkt, oberoende av storlek eller antal decimaler.
ios::scientific skriver ut talen i vetenskaplig notation med ett decimaltal följt av ett e och positiv eller negativ exponent.
0 som är det normala sättet. Tal skrivs då ut som en blandning av de ovanstående beroende på talet som skall skrivas ut. Denna notation är standard.
Förutom att notationen kan ändras kan man med konstanten ios::showpoint tvinga cout att visa ett decimalkomma efter talen även då det inte finns några decimaler. Man kan även välja antalet siffror som skall visas. Detta kan göras med manipulatorn setprecision, som tar en parameter som anger antalet siffror. I notationerna ios::fixed och ios::scientific betyder detta tal antalet decimaler, inte totala antalet tal. Ett exempel på ett program som beräknar kvadratroten och fjärderoten på alla tal mellan 1 och 10:
#include <iostream> #include <iomanip> #include <math.h> int main () { double Rot; // alla tal mellan 1 och 10 for ( int Index = 1; Index <= 10; Index++ ) { // beräkna roten Rot = sqrt ( Index ); // skriv ut med två decimaler cout << Index << ": " << setprecision ( 2 ) << Rot; // beräkna fjärderoten Rot = sqrt ( Rot ); // skriv ut med fyra decimaler cout << ", " << setprecision ( 4 ) << Rot << endl; } } |
Kvadratroten visas med endast två siffror, medan fjärderoten visas med 4:
% SqareRoot 1: 1, 1 2: 1.4, 1.189 3: 1.7, 1.316 4: 2, 1.414 5: 2.2, 1.495 6: 2.4, 1.565 7: 2.6, 1.627 8: 2.8, 1.682 9: 3, 1.732 10: 3.2, 1.778 % |
Förutom de ovannämnda formateringsmöjligheterna som gäller för flyttal finns det även en del allmänna formateringsmöjligheter i C++. En del av dessa är
ios::showbase gör att cout explicit skriver ut basen för varje utskrivet tal. Hexadecimala tal får prefixet 0x och oktala tal prefixet 0.
ios::showpos gör att cout placerar ett + framför positiva tal.
ios::uppercase som tvingar hexadecimal och vetenskaplig utskrift att använda versaler.
Dessa ges även med setf(), men med den skillnaden att inget "område" ges. Exempelvis:
int Tal = 64; // tvinga visning av notation cout.setf ( ios::showbase ); cout << "Tal = " << hex << Tal << " (hex)" << endl; |
Ofta vill man kunna påverka den bredd en utskrift får. Då det är frågan om t.ex. strängar är bredden vanligen strängens längd, men då man skriver ut tal av olika typ vill man ibland kunna ordna dem i kolumner eller på något annat sätt kontrollera bredden. Detta kan åstadkommas med metoden width() för cout. Som parameter ges ett tal som anger bredden i tecken. Denna bredd gäller för endast nästa utskrivna variabel eller konstant. Bredden 0 är standard och betyder att cout använder så många tecken som behövs. Vi kan avsåledes skriva om vårt rot-exemepel från ovan enligt:
#include <iostream> #include <iomanip> #include <math.h> int main () { double Rot; // alla tal mellan 1 och 10 for ( int Index = 1; Index <= 10; Index++ ) { // beräkna roten Rot = sqrt ( Index ); // skriv ut med två decimaler cout.width ( 2 ); cout << Index << ": "; cout.width ( 4 ); cout << setprecision ( 2 ) << Rot; // beräkna fjärderoten Rot = sqrt ( Rot ); // skriv ut med fyra decimaler cout << ", "; cout.width ( 6 ); cout << setprecision ( 4 ) << Rot << endl; } } |
Notera de två cout.width (n) i exemlet ovan. Notera även att trots att en breddbestämmelse gäller endast nästa utskrivna tal/konstant så är en setprecision(n) ingen utskrift, utan bredden påverkar först variabeln Rot. Det kan ibland kännas klumpigt att använda width() för att justera bredden. Då kan man använda manipulatorn setw() istället, som fungerar på samma sätt som setprecision(). Kör vi programmet får vi följande utskrift:
% SqareRoot2 1: 1, 1 2: 1.4, 1.189 3: 1.7, 1.316 4: 2, 1.414 5: 2.2, 1.495 6: 2.4, 1.565 7: 2.6, 1.627 8: 2.8, 1.682 9: 3, 1.732 10: 3.2, 1.778 % |
Exemplet ovan blir då en aning snyggare och ser ut så här:
#include <iostream> #include <iomanip> #include <math.h> int main () { double Rot; // sätt decimalnotation cout.setf ( ios::fixed, ios::floatfield ); // alla tal mellan 1 och 10 for ( int Index = 1; Index <= 10; Index++ ) { // beräkna roten Rot = sqrt ( Index ); // skriv ut med två decimaler cout << setw ( 2 ) << Index << ": "; cout << setw ( 4 ) << setprecision ( 2 ) << Rot; // beräkna fjärderoten Rot = sqrt ( Rot ); // skriv ut med fyra decimaler cout << ", " << setw ( 6 ) << setprecision ( 4 ) << Rot << endl; } } |
Körning av programmet ovan ger:
% ./SqareRoot2_2 1: 1.00, 1.0000 2: 1.41, 1.1892 3: 1.73, 1.3161 4: 2.00, 1.4142 5: 2.24, 1.4953 6: 2.45, 1.5651 7: 2.65, 1.6266 8: 2.83, 1.6818 9: 3.00, 1.7321 10: 3.16, 1.7783 % |
Här har även notationen satts till ios::fixed, eftersom vi då får nollor som följer decimalpunkten, och således snygga staplar med decimalkommat i samma kolumn. Nu kan vi ordna utskrifter snyggt i staplar, men de är högerjusterade. Även detta kan ändras, och det görs igen med setf(). Det finns några konstanter inom området ios::adjustfield som heter:
ios::left som skriver ut vänsterjusterad text.
ios::right som skriver ut högerjusterad text.
ios::internal som skriver ut ett eventuellt tecken vänsterjusterat och värdet högerjusterat.
Dessa kan användas t.ex. på följande sätt:
cout.setf ( ios::left, ios::adjustfield ); cout.setf ( ios::internal, ios::adjustfield ); |
Förutgående | Hem | Nästa |
Input och output | Upp | Inmatning från tangentbordet |